Jag har ju skrivit lite här och var i bloggen att jag kommer att bege mig mot stockholm och söker jobb där för tillfället (okej det står väl i ungefär varenda inlägg haha) och då kanske några av er undrar vad som kommer att hända mellan mig och André, och vad händer med våran sötaste och bästa hund?

Så här är det mina damer och herrar.
Jag och André kommer inte att vara tillsammans när jag far, så vi har väl som gjort slut nu men vi tar det lugnt båda två, visst är det jobbigt eftersom vi har varit tillsammans i 2½ år men ingen av oss vill ha ett lång distans förhållande. Så länge vi inte skiljs åt som ovänner så tror jag båda känner att det är bra. Jag trivs inte i Umeå och jag trivs inte i Skellefteå, nu vill jag dra söderut och bestämde mig också för att jag ska göra det och det känns både sjukt bra men samtidigt sjukt läskigt på ett sätt eftersom jag kommer att fara så långt hemifrån, men de är något jag måste göra för min egen skull.

Jag har sagt många gånger tidigare att jag nog aldrig skulle klara av att bo i stockholm för folk är så galna där, knuffas utan att säga ursäkta och sådana saker man borde göra ;) Men nu har jag haft ett så lugnt liv så nu är det dags att få lite fart och fläkt runt omkring mig, vill att det ska hända saker! (inte bomber och granater men ni förstår hur jag menar).

Keiko kommer att flytta till Norsjö tillsammans med André och det känns bra då jag vet att hon kommer att trivas där som en fisk i vatten, skog överallt där hon kan springa lös och en stor gård, ett stort hus med mycket plats och människor som tycker om henne lika mycket som jag gör. Jag kommer förmodligen gråta som en nyfödd bäbis när jag inser att jag inte kommer att träffa henne på jätte länge, såklart kommer jag att träffa henne igen, det vet jag men det kommer vara jobbigt som fasen. Hon är ju en del av mitt liv nu och den bästa och finaste hunden som finns i hela världen. Ops nu blir jag lite rörd här av min egen text hehe.. dock försöker jag inte att tänka på det så mycket nu, kommer ju trots allt att bo kvar här Januari ut ifall jag inte lyckas få mig ett jobb innan dess och då blir det som André uttryckte det så fint i sång: "Ett låååångsamt faarvääl".

Kommer såklart att kännas sjukt jobbigt att lämna André också, vi som känner varandra bäst. Jag vet precis hur han fungerar och han vet precis hur jag fungerar. Men vi har varit tillsammans länge och vi båda har märkt att det inte riktigt varit som innan vilket verkar hända många efter ett par år tillsammans. Men man vet ju aldrig, en dag kanske vi möts igen, gamla och gråhåriga och kärleken flyger omkring oss;) Nej nu ska jag inte skriva allt för mycket här så det börjar liknas vid en novell men jag tänkte bara skriva av mig lite. Men jag vet också säkert att jag och André kommer att hålla kontakten och träffas när tillfälle finns!

Nu ska jag ge mig med massa text! Men nu har jag förklarat läget och det känns väl bra på ett sätt. Jag har faktiskt inte så många läsare och det kan ju vara till en stor fördel då jag kan skriva ut sånt här utan att behöva tänka på vilka alla är som läser ;) Jag använder ju trots allt min blogg för att samla minnen som jag kan läsa senare i livet och uppleva igen via min tjocka hjärna. Tänk om internet skulle försvinna ur världen då.. kanske måste skriva ut alla mina inlägg..nej skojar bara.