Jag känner mig ännu risigare nu...bläää.. och jag måste på skolan ändå om jag inte är så sjuk att jag inte ens tar mig upp ur sängen, för jag har inte tänkt göra som i 2an att jag stannade hemma bara om jag hade lite ont i halsen, och jag har inge feber vad jag vet iallafall så.

Morfar är på bättringsvägen nu, jag visste det hela tiden längst in att det skulle bli bättre. så det är bra. Mindre bra är som alla söndagar, att andré far ifrån mig, 4 långa dagar till att vänta och längta, och sakna, men det klarar jag ändå. Så nu ska jag gå tillbaka till sängen och mysas med han tills han tar bussen kl halv 10. Och försöka lägga mig i tid så jag mår bättre imorgon förhoppningsvis! Så hejsvej!