Jag blir ledsen då jag tänker på att vi träffade dig alldeles för lite.
Jag blir ledsen då jag tänker på att jag verkade så jävla kall idag på sjukhuset,
även om det kändes som att jag dog inombords då jag såg dig ligga livlös på sjukhussängen
Jag blir ledsen då jag tänker på att du endast blev 67 år.
Jag blir ledsen då jag tänker på att nu är mormor själv.
Jag blir ledsen då du aldrig hann höra min nya låt som både du och mormor längtade till.

Men jag blir lättad över att du nu slipper ligga och kämpa efter luft.

Jag älskar videobandet då vi var små och jag springer på bordet och mamma blir galen och börjar räkna ner"gå ner på tre, 1....2....3" och jag springer och kastar mig i ditt knä, och gör om det om och om igen.
För det var du som skyddade mig mot den dumma häxan !!! tyckte jag nog då för att jag inte fick gå på bordet.

Mamma brukar berätta för mig ibland att då jag var liten sprang jag på potatis plantorna, sen kom jag gråtandes till mamma och sa "Moffa säger jag inte få gå på panta"

Vi har alla många minnen med dig, och vi alla saknar dig så.. om man ändå kunde vrida tillbaka tiden och träffa dig vid liv en sista gång och ta vara på varenda sekund.. Vi älskar dig Morfar.

"It's like wishing for rain as I stand in the desert"

1940-12-07

†

2008-10-15
sov gott, vi ses igen...men inte än..