Hejsvejs, inatt hade jag nog den läskigaste jävla mardrömmen som jag kan komma ihåg. Och inte nog med att själva drömmen var läskig, så skulle jag såklart få sömnparalys* lite då och då under drömmens gång.

"*Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Den enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i sömnen. Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag.

Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.

Mardrömmen av Henry Fuseli(1781) tros vara en avbildning av ett av de klassiska stadiumen under sömnparalys
www.wikipedia.se "

Även om det låter helt sjukt så är det så det går till eftersom jag fått detta så många gånger att jag inte kan räkna. Enda undantaget för mig är att jag har aldrig fått hallucinationer vilket jag är glad över. 

Första gången jag fick det var hemma hos mamma, jag somnade i soffan och kändes som att hjärnan sögs bakåt, jag öppnade ögonen och försökte röra mig men det gick inte, fick panik och jag hörde hur mamma pratade i telefonen och såg hur hon gick förbi men kunde inte göra något. Kämpade som tusan för att försöka röra minsta lilla muskel, tillslut ryckte jag till och vaknade och direkt skrek jag "MAMMA JAG TROR JAG VAR NÄRA PÅ ATT DÖ NYSS!"

Sen tog det ett bra tag innan nästa gång jag fick det, och denna gång var det tusengånger mycket läskigare. Somnade med tvn på i min säng och kände även denna gång hur hjärnan sögs bakåt(känns så), och öppnade ögonen och såg min kropp bara ligga och skaka men jag kände det inte utan jag såg det bara.  Ja sen fick jag det oftare och oftare, men grejjen är den att då man äntligen fått sig ur det där tillståndet så glömmer man som bort det och kommer inte ihåg det föränn lite senare.  En gång fick jag det ca 10 gånger under samma natt , då började jag bli orolig och berättade för pappa och han sa att om det händer fler gånger kanske man borde uppsöka läkare för att se om det finns något att göra åt det.

Men efter det så upphörde det ett bra tag, och sen började det komma tillbaka. Sist jag fick det innan inatt så fick jag så kraftiga ryckningar att jag for till vårdcentralen (min mor trodde nämligen jag kanske hade små epilepsianfall). Men nä inte var det något fel på mig inte.

Ja.. nu orkar jag inte skriva mer eftersom det här blev ett så långt inlägg haha.. men jag kände bara att jag var tvungen skriva av mig litegrann. Vet att det är många fler som fått det eftersom jag har läst rätt mycket om det på internet, men om du som läser har fått det också så släng gärna iväg en kommentar, tycker nämligen att det är rätt intressant även om det är jävligt läskigt på samma gång.

PUSSKRAM